Shoppaholick? Check!

Okej... Jag är dålig. Riktigt dålig! Jag har ju massor av ridbyxor, men jag kunde inte hålla mig när vi igår fick påfyllning på tre på ridbyxor som va på halva reapriset... Jag provade alla tre, och två av dom satt riktigt bra. Plus att jag ville köpa dom förut, men då tog dom ju slut i min storlek och då trodde jag att "nä det va inte meningen att jag skulle ha dom!"
Men nu när dom kom in igen köpte jag två av dom... Heheh!! Ett par bruna med guldiga detaljer, och ett par grön/beigea med silvrig dragkedja :D Wiiie!! Och för att försvara mig så fick jag två par helskodda as snygga ridbyxor för 312 svenska kronor, det är inte ens hälften av vad ett par av byxorna kostar, och jag har inte köpt nya ridbyxor på typ två och ett halv år! :D

Gårdagen va riktigt bra! Jag Gick upp as tidigt för att rida ut på den Röda Faran, eftersom jag började jobba 12. Anna va med och skulle egentligen ha ridit Gurra, men hon bestämde sig för att ta den lite lugnare hästen eftersom hon inte sätt Gurra in action förut, och bara rider sina egna hästar som hon känner sedan flera år tillbaka.
Gurra va mer i luften än på marken, fast när jag säger så ska ni inte tro att han flyger runt, han lättar kanske 5-10 cm från marken medans han fortsätter i samma tempo rakt fram, så det är liksom inga farliga grejer. Det är tillräckligt lite för att man ska kunna fortsätta skritta på långa tyglar och prata som att inget händer. och även om han taktar och tvärar så håller han sig lugnast om man bara fortsätter som man gjorde innan han började hålla på.
Jag skulle säga, som jag har sagt tidigare, att han har humor! Han tycker helt enkelt att det är tråkigt att skritta, så då gör han små saker för att han är pigg och glad. Han är en otroligt snäll häst och är bara glad på livet. Sedan om ryttare inte är van kan jag förstå att det kanske känns obehagligt, speciellt och han va som han va igår, då det blåste massor och då är han ännu mera på och vill bara att allt ska gå så fort. Fast han gör aldrig något så man får känslan av att man ska flyga av.

Idag där emot har jag en lugn dag! Idag händer inget, förutom att vi ska åka och handla mat. Vi skulle göra något mer man jag har glömt vad det va... Men imorgon ska jag till Gurra igen och då ska vi hoppa! Eller ja... det lär ju bli typ absolut max 50cm, men jag tänker räkna det som att hoppa, för jag kan inte hoppa :P

Hur som, nu ska jag bara sjunka ner lite extra i soffan och kola på när Cribbe spelar tv spel.

Lat jävel

Jag är så sjukt lat!
Jag har inte ridit idag, utan bara mockat och gjort allt annat, av den enkla anledningen att jag inte ville åka hemifrån... Eftersom jag skulle till jobbet har jag där emot varit i stallet två gånger idag... För jag skulle fixa åt både Kerstin och Gurra... Kerstin är ett russ som också ägs av Maggie. Och eftersom Gurra står på halm så jag ville inte mocka hans box innan jobbet då lukten av halm sätter sig så sjukt i kläder! Jag menar, finns det något som luktar värre än kläder när man mockat en halmbox? Nä jag skulle inte tro det vah!
Hur som efter stallet åkte jag till jobbet, och jag bara måste säga igen, mitt jobb är det bästa i världen! Från första sekunden har det varit fullt upp, och det är helt underbart när det finns folk att hjälpa hela tiden. Service är verkligen det jag ska syssla med, någon dag vill jag ha en egen hästsportsbutik, fram tills det, om, om e bra, det någonsin blir så att jag har en, så ska jag suga i mig så mycket kunskap som det bara går. Ibland känns det som att jag inte kan tillräckligt inom vissa saker, jag har inget konkret exempel just nu, men jag kan återkomma med ett bra exempel när jag väl hittar ett.

Just det, resten av dagen, eller ah, kvällen.
Jag slutade strax efter 19, skjutsade hem Anna, ena kollegan, och åkte sedan till stallet och mockade och pussade på den Röda Faran. Ooohhh, han gör mig så glad ibland! Våran passivitetsträning har gått sjukt bra, han stod stilla på gången hela tiden. Det vill säga tills jag skulle pussa på honom hehe! Då ville han absolut inte stå stilla längre för fy vad äckligt med massa pussar! :P

Det var i alla fall mig dag, vi får väl se om jag ens kan återkomma med något imorgon...
Och just det! Om någon läster detta kan väl denna vara snäll och slänga iväg ett sms till mig imorgon vig 19 och påminna mig att jag ska hämta en bok som mamma har? Skulle vara jätte snällt :)

Om mig då... Del 4

För att inte börja där jag slutade...

Jag började jobba på Hööks igen, tillbaka där jag först började efter studenten. Världens bästa jobb, verkligen, jag tror inte att jag kan hitta ett jobb som passar mig bättre. När jag va liten så önskade jag att jag skulle bli tillräckligt duktig och kunna tillräckligt mycket om hästar för att jobba på Hööks, och helt ärligt, hur många kan säga att det första jobbet dom fick efter studenten är jobbet man drömde om som liten? Jag har ingen fakta i mitt svar, man jag gissar på att det inte är speciellt många.

Jag började rida Affie igen, och det gick bättre och bättre. En på riktigt underbar häst, när hon vill i alla fall. En fin häst, riktigt fin! Stor, 173 eller 174, brun, med en bläs, stora öron, och jordens finaste snällaste ögon. Och känslan man kan få på henne är otrolig. Mer kan jag inte säga om henne just nu, en otrolig häst, verkligen.

Och så hoppar vi till nutid.

Maggie, min kollega, frågade mig om jag ville hjälpa henne med hennes valack. Gurra, ett fullblod. 

Där kan vi snacka om en häst med humor! Det ska hända något hela tiden, en häst som är pigg och glad, han är otroligt rolig.

Jag har ridit honom i ett par veckor nu, och vi går från en klarhet till en annan, Vi va på banan första gången i tisdags, vi har ridit i hagen tre gånger innan, annars så har vi bara ridit ut, han har en bättre framåtbjudning då och jobbar på mer ärligt. Men på söndag ska vi prova hoppa, YEJ!!

Det ska bli riktigt kul. Vi ska se om vi lyckas ta oss till någon P&J mot slutet på våren, och så ska vi även försöka ta oss till någon LB dressyr, allt beroende på hur allt går så klart, det behövs mer träning på banan och mer fokusering på mig ist för allt annat, men det kommer, man måste ju träna på att tävla också. Det ska bli riktigt kul att komma igång och träna och tävla igen. även om det tar ett tag att komma igång ordentligt och faktiskt kanske placera sig.

Men det ska som sagt bli kul.

Och nu slipper ni läsa mer av den häsr skiten "Om mig" haha!! C ya!

Om mig då... Del 3

Okej, here we go.

Efter ett litet tag så började jag hjälpa en annan kollega på Runsten, hon hette, komiskt nog, också Sara. Och hon hade en jätte fin valack som hette Bayo. Han va väldigt grön och vinglig.

Ena sekunden red man på spåret och helt plötsligt kunde man vara på medellinjen. Haha! Han va otroligt charmig, speciellt när man lärde känna honom. Han va inte riktigt som alla andra, han va väldigt lätt stressad och kunde bli rädd för minsta lilla.

Han kunde till exempel helt plötsligt glömma bort vad det va han höll på med och få panik av att det... Men han va otroligt snäll, och jag lärde mig ganska mycket av honom...

Jag red lite lektioner på honom lite då och då, min ena kollega Tova hjälpte mig med hoppningen, och då gick det verkligen super bra! Sedan tömmkörde jag honom för KG ett par gånger, eller ja, KG tömmkörde för han va sjukt svår att tömmköra, sedan efter ett par gånger fick jag prova lite i slutet, och det gick helt fenomenalt bra! Sedan lyckades jag tömmköra lite själv en gång, sedan gick det inte mer :P

Han va i alla fall sååå fin, och den hästen asså... En dröm när han började komma igång och va lite mer med på noterna.

Jag pratade med Sara i somras och hon frågade om jag ville köpa honom... Och OM jag ville! Men men måste ju inse att man inte kan ha en häst när man inte har ett jobb och en fast inkomst... Livet funkar inte så.

Jag får tänka att det inte va menat att det skulle vara han och jag, inte nu i alla fall... Vem vet, det kanske blir han och jag igen någon dag i framtiden, även om det inte är så troligt så kan man ju alltid drömma :)

Sen slutade jag på Runsten då min rygg inte klarade av stallarbetet. Vad skulle jag göra nu? Jag måste erkänna att jag va lättad, jag tyckte inte om att känna mig som en börda, jag va sjukskriven till och från på grund av att min rygg inte klarade av det tunga arbetet med 60 inackorderade hästar.

Klart jag hade panik, jag va ju arbetslös! Men den paniken varade inte så länge, jag blev uppringd efter en timme och blev kallad på intervju för Sector Alarm.

Här vill jag avsluta del tre, då jag inte har så mycket att säga om sector, jag började som säljare och jobbade där i ungefär ett halvår, och under den tiden fanns det inte någon tid till hästar, jag jobbade sov och åt, så mer än så finns inte att säga...

Om mig då... Del 2

Efter min ponnytid, så började jag jobba på Runsten, med 60 inackorderade hästar, 14 hästar i ägarens privata stall och, då när jag jobbade där i alla fall, tre lösdrifter. Enligt min uppfattning en av Stockholms absolut finaste anläggningar!

Väl där så hade jag först mammas häst en månad innan hon flyttade hem till mamma.

Den tiden har jag inte så mycket att berätta om då det inte va så mycket, mer än att hon va fin...

Efter det hade jag ett sto på foder, Malva, en c-ponny, en fjording! Min favorit ras! Jag hade henne innan hon skulle säljas och det tog en vecka... Så jag fick i alla fall en vecka med snögalopp barbacka! Haha! Det va helt underbart. Hon va verkligen otroligt go och en av jordens snällaste hästar.

När Malva åkt hade jag en häst som hette Algot, han hette egentligen något annan men kallades Algot, på foder i en månad. Han va en polsk (tror jag) import och har gått med i svenska landslaget i fälttävlan. Han va en perfekt läromästare han kunde allt, nästan. Jag kommer ihåg den gången jag skulle rida för KG på honom och det va hoppning innan, han gick mer på bakbenen än på alla fyra! Haha! Och KG tyckte jag skulle hoppa, no way, jag ville ha dressyr för hela slanten. Hur som så kan jag ju, precis som alla andra, inte säga något annat än att KG är awesome, han vet verkligen vad det är han pratar om, och det va också under den här lektionen jag insåg att jag inte kan ha Algot kvar. Han var en underbar häst, och otroligt rolig, men sättet man behövde rida honom på funkade inte för mig. Han behövde för mycket ben och för mycket hand. Nu säger jag absolut inte att han va hård i munnen eller så, bara att han behövde mer stöd än jag kunde ge, han behövde också mer driv för att komma till arbete, och asså, det är ju bara för att jag har ju inga ben! Jag kan rida hästar som är sega, och visst jag är duktig på att få dessa sega fram och för skänkeln, men det har otroligt mycket med att göra att jag driver med sätet, för mycket. Det va en av sakerna som KG försökte få mig att sluta med då Algot inte förstod vad det va jag menade över huvud taget. Så felet va helt mitt att det inte funkade.

Efter det va jag hästlös ett litet tag. Jag fick där emot hjälpa till och rida Sannas häst Quick Step, en av dom absolut trevligaste hästarna jag någonsin suttit på!

Hur som, nu ska jag till jobbet så del 3 kommer ;)

Om mig då... Del 1

Ja... Jag heter Sara. Jag är 22, snart 23, jobbar i en hästsportsbutik. Jag har ingen egen häst för tillfället men jag kämpar mig åt det hållet. Just nu rider jag istället alla andras hästar, vilket passar min plånbok väldigt bra just nu.

När jag va 15 fick jag min aldelles första (men förmodligen inte sista) ponny. En jätte fin ponny, ett svart sto på tre år, och satan vad jag hatade henne ibland,  jag åkte av minst tre gånger om dagen dom första två åren... Hon fick stämpeln farlig av flera tränare som sa att vi skulle skicka iväg henne. Men precis när man kände att nu är måttet rågat, då va hon perfekt, hon va bäst, och så höll det på i två år. Kanske ska tillägga att jag inte ens ville ha en sportponny, jag ville ha en fjårding som jag kunde rida ut barbacka på, men min syster och min mamma ville ha den, så det blev den, och nu i efterhand är jag så glad för allt som jag genomgått med henne. Fina Arwen! Vi kom över den där tröskeln och det blrjade faktiskt gå bra, så vi åkte på några tävlingar, mest bara för att se hur det gick, och det gick bra, hon skötte sig ju tom bättre borta än hemma och hon tyckte det va otroligt kul att visa upp sig. Folk stannade och tittade en extra gång och vi fick höra ett x antal gånger att "gud vilken vacker ponny!" vi råkade ju också överhöra vad dom andra ponny föräldrarna sa om oss ibland. Jag kommer speciellt ihåg våran femte tävling, den med våran första placering, att mamma hörde när ena ponnymamman pratade med sin dotter och sa till henne "passa dig för den där svarta ponnyn, det är den du ska slå."
Efter den dagen va det inte en enda tävling vi inte kom hem från med en rosett och plakett.
Nu är hon sedan lite mer än två år tillbaka såld till en tjej i Enköping. Dom passar varandra som handen i handsken. Det är så skönt att hon hamnat hos Linnéa,  hon kunde inte ha fått ett bättre hem! Jag har ju varit och hälsat på och hon har det så otroligt bra där och jag kan inte ångra mig för fem öre, även om jag vill ibland, för jag vet att hon inte kumde ha det bättre än hon har nu.

Min fina Arwen! <3

(även om hon inte är min längre)