Weightless

Weightless

onsdag 25 februari 2015

Om mig då... Del 3

Okej, here we go.

Efter ett litet tag så började jag hjälpa en annan kollega på Runsten, hon hette, komiskt nog, också Sara. Och hon hade en jätte fin valack som hette Bayo. Han va väldigt grön och vinglig.
Ena sekunden red man på spåret och helt plötsligt kunde man vara på medellinjen. Haha! Han va otroligt charmig, speciellt när man lärde känna honom. Han va inte riktigt som alla andra, han va väldigt lätt stressad och kunde bli rädd för minsta lilla.
Han kunde till exempel helt plötsligt glömma bort vad det va han höll på med och få panik av att det... Men han va otroligt snäll, och jag lärde mig ganska mycket av honom...
Jag red lite lektioner på honom lite då och då, min ena kollega Tova hjälpte mig med hoppningen, och då gick det verkligen super bra! Sedan tömmkörde jag honom för KG ett par gånger, eller ja, KG tömmkörde för han va sjukt svår att tömmköra, sedan efter ett par gånger fick jag prova lite i slutet, och det gick helt fenomenalt bra! Sedan lyckades jag tömmköra lite själv en gång, sedan gick det inte mer :P

Han va i alla fall sååå fin, och den hästen asså... En dröm när han började komma igång och va lite mer med på noterna.

Jag pratade med Sara i somras och hon frågade om jag ville köpa honom... Och OM jag ville! Men men måste ju inse att man inte kan ha en häst när man inte har ett jobb och en fast inkomst... Livet funkar inte så.
Jag får tänka att det inte va menat att det skulle vara han och jag, inte nu i alla fall... Vem vet, det kanske blir han och jag igen någon dag i framtiden, även om det inte är så troligt så kan man ju alltid drömma :)





Sen slutade jag på Runsten då min rygg inte klarade av stallarbetet. Vad skulle jag göra nu? Jag måste erkänna att jag va lättad, jag tyckte inte om att känna mig som en börda, jag va sjukskriven till och från på grund av att min rygg inte klarade av det tunga arbetet med 60 inackorderade hästar.
Klart jag hade panik, jag va ju arbetslös! Men den paniken varade inte så länge, jag blev uppringd efter en timme och blev kallad på intervju för Sector Alarm.
Här vill jag avsluta del tre, då jag inte har så mycket att säga om sector, jag började som säljare och jobbade där i ungefär ett halvår, och under den tiden fanns det inte någon tid till hästar, jag jobbade sov och åt, så mer än så finns inte att säga...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar